Varför blev svartskallen röstakrobat?

I förra veckan tog fotografen Anders Meisner från ChillaGorilla bilder på alla gäster som besökte den after work som då hölls av Swartling Produktion.
Vi skämtade om ordet ”babbe” eftersom detta bara var dagar efter den senaste SD-cirkusen. Jag drog upp huvan över skallen, försökte se grym ut och fotograferades. Och tillbaka kom dessa bilder. Jag tycker de är bland de coolaste bilderna jag medverkat i någonsin.

Och här slog det mig ganska tydligt varför jag valt att jobba med att fokusera min yrkeskarriär på att agera med rösten och inte framför kameran. Förklaringen kanske bara handlar om min egen syn på mig själv och omvärlden, men den är ändå en förklaring som fastnat i mig.

Med mitt utseende och ursprung så kommer antalet roller som passar mig i svensk film att bli en ganska snäv klick. Förmodligen handlar det om ”indisk pojke som söker sina rötter”, ”kille med invandrarbakgrund som kämpar sig fram i det svenska samhället”, ”den roliga killens bästa kompis som också är filmens comic-relief” eller möjligtvis ”labbkille nummer 3 när Martin Beck besöker SKL”. Jag tänker inte gå in mer på vad orsaken till detta kan vara, men det är en ganska bra förklaring till varför jag väljer att bara använda min röst och inte mitt utseende.

Genom imitationer, dialekter och karaktärsröster jag själv skapat så har jag möjligheten att få roller som jag ALDRIG skulle få annars! Jag hade förmodligen aldrig fått rollen i Kampanjjakts reklamer om de hade valt att använda en människa istället för en datoranimerad figur, men med min RÖST kan jag ge den typen av karaktär liv.
Och listan med sådana här exempel genom min karriär är lång. Jag har under de senaste 10 åren gett röst åt bland annat semlor, bussresenärer, blond-fransktalande-kille-35-i-dusch, muterade vildsvin och grönsaker! Snacka om bred palett att få måla med!

Därför har jag valt att hålla mig till att bara skådespela med rösten.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *