FÖRELÄSNING: Varför jag inte söker upp mina biologiska föräldrar (Barnen Framför Allt 2013)

Föreläsning: BFA 2013

”Bara för att dina biologiska föräldrar är en pusselbit i Ditt liv, betyder inte det att du är en pusselbit i deras”, är ett av de starkaste och tydligaste budskapen i min föreläsning om mina erfarenheter av att vara adopterad och hur jag ser på saken när det kommer till att söka upp mina biologiska föräldrar. I helgen var det premiärföreläsning på Barnen Framför Allt:s sommarträff i Vrigstad.

För en tid sedan uttryckte jag, på sociala media, min längtan efter att få föreläsa och inspirera unga människor. I helgen var det premiär och det handlade om ett ämne som ligger mig väldigt nära hjärtat.
Min föreläsning handlar om mina upplevelser av hur det är att vara adopterad från Indien, hur det svenska samhället sett på mig, hur jag upplevt klyftan att varken vara en av ”svenskarna” eller en av ”invandrarna” under min år i Brandbergsskolan i Haninge och varför jag väljer att inte söka upp mina biologiska föräldrar. Det här är ett ämne som nästan inte kräver någon förberedelse alls (ljög han) eftersom det här är något jag bär med mig varje dag.

Hedlund med fadderbarnet Charan påbild i bakgrunden.

Föreläsningen på BFA:s sommarträff i Vrigstad skedde inför adopterade barn och ungdomar och deras adoptivföräldrar. Jag är själv adopterad via BFA och såg detta som en chans att ge något tillbaka till organisationen som hanterade starten på min livsresa till Sverige. Jag gick som alltid in med inställningen att om jag lyckas få en enda person att inspireras så är jag nöjd.
Jag tror jag lyckades med mer än så.

Publiken i Vrigstad

Känslan när salen fylldes med förväntansfulla åhörare var enorm. Och det var extra speciellt att se flera adopterade barn med indiskt ursprung (brownies, som jag kallar dem) sitta i publiken med sina förhoppningsfulla ögon.
Jag försökte balansera min föreläsning genom att hoppa mellan humor, glädje och allvar. Och hjärtat ska alltid vara närvarande. Det handlar trots allt om att jag kanske kan lugna en ung, orolig själ genom att blotta mina egna känslor och visa att vi indiska importbebisar inte är ensamma. Vi är många och flera av oss är vuxna idag.

Brownies everywhere!

Jag hoppas jag nådde fram. Jag tror jag gjorde det, för efteråt var det en hel hög med brownies (och deras föräldrar) som ville prata om Indien, röstimtationer och känslorna kring det jag pratat om.

Jag vill tacka arrangören Elisabeth Westholm och Barnen Framför Allt för att ni gav mig möjligheten att få göra det här. Det betydde otroligt mycket för mig.

Är DU intresserad av att ha mig som föreläsare på ditt företag eller liknande?
Ta kontakt genom att maila mig på christian[a]1man20voices.com.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *