INSPIRATION: Varför gör jag det jag gör?


Jag har stor respekt för havet, det både inspirerar, facinerar och skrämmer mig.

Idag tänkte jag skriva ett inlägg där jag berättar om vad det är som driver mig, vad det är som gör att jag gör det jag gör rent karriärsmässigt och hur det hänger ihop med den personen jag vill vara privat. Du kanske inte kommer hålla med om allt och det är inget konstigt med det, men jag hoppas i alla fall kunna ge dig en liten inblick i mitt huvud och kanske också ge dig en tanke att ta med dig.

Jag kan inte med säkerhet säga hur länge min drivkraft har varit inställd på det här spåret. Jag vet bara att jag vetat exakt vad jag ville göra sedan jag var 16 år gammal. Sedan har jag kämpat för det varje dag.
Men det var först i slutet på förra året som en annan persons ord lyckades måla upp en mer fullständig bild av min filosofi och det är något som har kommit att betyda mycket för mig.

Orden kom från filosofen Alan Watts:Låten i klippet, Divenire av Ludovico Einaudi, mediterar jag ofta till.

Fram till att jag var ungefär 16 år så ville jag bli civilingenjör. Anledningen? För att det var ett jobb som jag hört att mina föräldrar såg upp till och det var bra betalt. Jag hade egentligen ingen aning om vad man gör som civilingenjör. När jag sen tog reda på det insåg jag snabbt att det väl inte riktigt var det som jag vill syssla med varje dag för resten av mitt liv. Frågan var då bara vad jag ville göra?

Mina föräldrar har alltid sagt att ”du kan bli precis det du vill, bara du är villig att kämpa för det”. Och jag insåg ganska snart att jag ville underhålla människor, skapa ljud, jobba med min röst och få vara kreativ. Att inspirera en människa eller få henne att skratta är bland det bästa som finns.

Alan Watts ord i klippet här ovan sammanfattade hela tankegången. Och de sammanfattade också varför jag fortsätter att göra det jag gör. Jag kan fullt och ärligt säga att om jag hade alla pengar i världen så skulle jag ändå fortsätta jobba med det jag gör, för jag älskar det här. Visst skulle jag investera mer pengar i mina projekt och ge dem tid att utvecklas, men jag skulle verkligen bara fortsätta med exakt det jag gör.
Nu har jag inte oändligt med pengar så sedan jag slutade jobba heltid med radio så har jag kastat mig ut och kämpat varje dag med mitt egna företag för att få in pengar för att överleva och för att kunna förverkliga mina drömmar och mig själv. Och det är skitläskigt. Men jag är mycket mer närvarande i mitt liv än jag var förut. För jag inte bara överlever, jag lever och inser vad som är värdefullt och viktigt.

20130404-145543.jpg
Jag är en sådan liten pusselbit i universum. Men inte alls obetydlig.

Och i och med allt detta så har jag även insett att det här är precis det jag vill lära mina framtida barn. De ska få chansen att hitta vad de älskar att göra och sen ska jag lära dem att det är värt och kämpa för det. De ska inte spendera sina liv med att göra tråkiga saker för människor som får dem att må dåligt. De ska göra roliga saker som är meningsfulla och som får dem att känna sig unika, starka och gör att de njuter av livet. Och om det är den enda saken jag lämnar efter mig på denna jord när jag inte finns kvar, då vill jag gärna tro att jag gjort något bra. Även om det är på liten skala så kanske det får mina barn och i sin tur deras barn att må bättre än vad jag upptäckt att mina föräldrars generation gjorde och det måste ända ses som en vinst.
Jag är oändligt tacksam för att jag har möjligheten att göra denna yrkesmässiga och själsliga resa. Det får mig att tänka på små ödesskutt som det faktum att det här hade aldrig kunnat ske om jag inte hade blivit adopterad till Sverige. Jag är skyldig mig själv att våga prova.

Hela denna pågående resa har även fått mig att omvärdera mitt egna värde, fått mig att inse hur jag vill bli behandlad av andra människor samt givit mig både en och två tankeställare om vilka andra personer som betyder mest för mig och hur värdefullt det är att spendera tid med dem. Och detta genombrott på ett personligt plan lämnar ringar på vattnet för hur jag beter mig i min yrkesroll. Och jag vill gärna tro att det gör mig bättre på mitt jobb också.

Vad skulle DU göra om pengar inte var något du behövde bry dig om?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *