Etikettarkiv: nörd

PODCAST: Anders Jansson (Inför Melodifestivalen 2014)

20140201-113021.jpg

Ikväll debuterar Anders Jansson som programledare för Melodifestivalen. Anders har sedan tiden med Hipp Hipp varit en förebild för mig och efter att ha fått äran att jobba ihop med honom så kan jag också slå fast att han är en otroligt ödmjuk, varm och trevlig människa.

Anders har gästat podcasten [NÖRD:IGT] vid två tillfällen, och vill du lyssna på de avsnitten så hittar du dem HÄR, HÄR och HÄR.

GAMEX/CDON EXPO 2013 – Skaka tass?

20131101-124126.jpgI samband med podcasten [NÖRD:IGT]s liveinspelning i helgen, så befinner jag mig på GAMEX/CDON EXPO 2013 på Kistamässan i Stockholm.

Är du på mässan så tveka inte att komma fram och skaka tass!
Jag är rumsren och bits inte så mycket!

Du kan läsa allt om [NÖRD:IGT] LIVE här.

Hipp Hipp:s Anders Jansson gästade [NÖRD:IGT]

20130325-084507.jpg

 Det är väldigt sällan som du har ynnesten att få skapa något ihop med en person som inspirerat dig. Men det här var precis vad som hände när Anders Jansson gästade [NÖRD:IGT] förra veckan.

Jag är, som så många andra, ett stort fan av säsong ett och två av humorserien Hipp Hipp. Så här i efterhand kan jag se att detta inte bara hade med de klockrena karaktärerna och manuset att göra, utan min beundran bottnar nog även i den enorma passion och det hjärta som sken igenom i Anders Janssons och Johan Westers jobb. Det gick inte att undvika att bli inspirerad.

Jag sprang ihop Anders Jansson första gången när jag jobbade på Lugna Favoriter. Anders gästade RIX MORRONZOO, vars studio låg vägg i vägg med min, och han pekade glatt på mig när han såg att jag hade en Halo 4-tröja på mig. Det var första gången jag insåg att han var en nörd.
Och efter att ha följt honom på Twitter ett tag insåg jag att ”jag måste ha honom som gäst i vår podcast”. Detta var i oktober 2012, när namnet på det som idag är [NÖRD:IGT] fortfarande var PROJECT NATHANIEL.

Sagt och gjort så mailade jag Anders och vi konverserade i fem månader fram och tillbaka innan han tillslut hittade ett hål i sitt späckade schema och tog sig tid att komma till oss. Vilken ära!
Och vilken show det blev.

Jag kan ärligt säga att jag tror att EP19 av [NÖRD:IGT] är bland det bästa jag gjort i radioväg. Det beror inte på att jag är missnöjd med något annat jag gjort, absolut inte, utan beror mer på att detta 4,5 timmar långa podcastavsnitt innehåller så mycket av det som Anders Jansson inspirerat mig med: skratt, hjärta och passion.

Jag vill skicka ett stort tack till Anders Jansson för att han kom och nördade med oss. Och igen, tack för all inspiration.

Podcasten [NÖRD:IGT] där Anders Jansson medverkar i EP19 kan du hitta HÄR.

Ljudpresentation av [NÖRD:IGT]


Min podcast, Nördigt, försöker hela tiden lyssna på vår community när det kommer till hur showen låter, hur siten ska se ut, vilka gäster som ska komma, vilka ämnen som ska tas upp, ja allt.

Ljudklippet här ovanför är resultatet av att vi ville göra en ljudpresentation för NÖRDIGT att kunna visa potentiella samarbetspartners. Innan vi spelade in bad vi våra lyssnare om hjälp med att hitta bra ljudklipp från de shower som gått samt att få fram kärna i vad som är [NÖRD:IGT].

Jag gillar att jobba på ett sätt som gör att lyssnarna är delaktiga i showen jag gör. Det är det som gör en podcast till en podcast.

Nördigt

Inte så många röstjobb den senaste tiden, men det har sin förklaring …


De senaste veckorna har varit fullpackade med planering, utförande och PR-arbete för min nya podcast, Nördigt. Jag har inte haft tid med någonting annat eftersom jag plöjt ner så mycket tid och energi i detta projekt. Missförstå mig inte, jag älskar det! Det här är en pusselbit i en av mina stora drömmar och jag är villig att lägga ner väldigt mycket för att allt ska stämma överens med den vision jag har för denna podcast och framtida shower.

Men ibland måste man stanna upp och betrakta också, och det gjorde jag idag. Jag tittade in i podcastkategorin Spel och Hobby i iTunes och insåg att de två mest nedladdade svenska showerna är de jag varit med och skapat. Wow.
Vad säger man?

Tack, säger man. Det är en ynnest att få jobba med det här. Och jag hade aldrig klarat det utan mina grymma kollegor, Jonas, Tove, Peter, Henric, Ivan och John.

Mina tankar efter premiären av [NÖRD:IGT] (+LIVE-sång och publik)


I helgen lanserade jag min nya podcast, [NÖRD:IGT] genom en liveinspelning inför publik på spelmässan GAMEX. Det här kan vara det bästa jag gjort i radioväg, någonsin.
Och den känslan handlar inte om att radiosaker jag gjort förr varit dåliga, tvärtom. Det är lite som med hur idrottare fungerar, du är inte bättre än ditt senaste resultat.

[NÖRD:IGT] är ett projekt (som tidigare gick under namnet PROJECT NATHANIEL) som jag, Jonas Berglöf, Tove Bengtsson och Peter Kjellin helt själva byggt sen vi lade ner RadioGamer i juni 2012. Det gör att det är mer personliga blodstänk, svettdroppar och tårar i showen än någonsin. Jag tror det är därför den lyckade lanseringen slår så hårt i mitt hjärta.

Att sen få inleda showen med en introlåt (som jag skrivit texten till) där jag får sjunga ihop med Peter Kjellin, det är bara en magisk bonus.


Salen som lanseringen skedde i tar ca. 200 personer och det var nästintill fullsatt när vi körde igång.
Jag är smickard, glad och stolt! Tack alla som kom!

Första podcasten (inspelningen från GAMEX) kommer att släppas den 7:e november. Efter det kommer ett nytt avsnitt varje vecka.

Mer info finns på www.nördigt.nu

INFO: Så här ser schemat ur för PROJECT NATHANIELS första inspelning


VAR:
GAMEX, Kistamässan, SAL E4

NÄR:
13:00 (inspelningstiden uppskattas till ca. 2 timmar)

HUR:
– Inspelningen börjar med att vi annonserar den nya podcasten, med det slutgiltiga namnet och beskriver vad projektet kommer att handla om.

-Sen besvarar vi eventuella frågor från publiken.

-GAMEX 2012: Hedlund, Berglöf, Bengtsson och Kjellin delar med sig av sina intryck, känslor och förhandstittar från mässan.

-Ytterligare möjlighet för publiken att ställa frågor.

-Slut.

Där har du schemat för helgens lansering av min nya podcast.

OBS!: Vi rekommenderar att du kommer i tid innan 13:00 då vi har begränsat med platser. Ju tidigare du är på plats, desto större chans att du får en stol och du riskerar då inte att missa något!

Vi ses!


Gårdagens planeringsmöte inför lanseringen hölls hos Swartling Produktion.

UPDATE: PROJECT NATHANIEL – Trailer 2 (+podcastnamnen vi skrotade)


Nu är det mindre än en vecka kvar till lanseringen av min nya podcast. Du hittar all info om releasen i menyn här på sidan.
Lördagen den 3:e november kommer vi inte bara att ha premiärinspelning av podcasten, vi kommer även att avslöja det riktiga namnet på showen. PROJECT NATHANIEL är ju bara ett arbetsnamn.

Här nedan följer två av namnen vi skrotade efter all brainstorming, men som är värda att nämna:

Det här var Peter Kjellins idé. Och på ett sätt är den ganska kul. Men om vi går helt efter planen vad det är vi vill skapa med vår podcast, då är det en mindre bra idé. Sen kanske den inte riktigt signalerar någon inbjudande ton heller …


Med tanke på den rådande namntvisten kring min gamla podcast, så är Jonas Berglöfs namnförslag helt fantastiskt. Sen att det låter som en bögporrfilm är egentligen inget problem, där väger nämligen humorfaktorn över. Men trots det valde vi att inte ta detta namn, då det inte riktigt framgår vad vi gör för något i podcasten.

Det riktiga namnet på PROJECT NATHANIEL kommer att annonseras på GAMEX den 3:e november, och senare här på 1man20voices.com också.

Ses vi där?

Jag avslutar med en liten sång jag och Peter Kjellin skrev häromdagen. Simon och Garfunkel är säkert stolta. Kanske.

Nördblogg: Mina tankar kring nya Teenage Mutant Ninja Turtles

Tre tår? Kan det här verkligen bli bra?

Eftersom jag inte har någon radioshow att prata i … ÄN, så har jag bestämt mig för att skriva av mig lite om mina åsikter kring Nickelodeons nya version av TMNT, Teenage Mutant Ninja Turtles, som hade premiär nyligen. Jag bara måste få ur mig det här. Låt mig börja med att snabbt sammanfatta min relation till Turtles.

Jag är född 1984, samma år som TMNT skapades av Kevin Eastman och Peter Laird. Det var först på 90-talet som de fyra sköldpaddorna blev populärkultur i min vardag här i Sverige. Jag prenumererade på serietidningen, älskade den tecknade tv-serien och kunde dö lycklig efter att ha sett de två (”otecknade”, som vi sa då) spelfilmerna (vi låtsas som att trean inte existerar för den är vedervärdig). Jag hade leksakerna, jag försökte skapa egna nunchucks och lekte att jag var en sköldpadda varje gång vi åt pizza hemma. Min favorit var, och är fortfarande, Donatello.

Jag hade förövrigt inte mycket till övers för den datoranimerade spelfilmen, TMNT, från 2007. Det var en stunds lättare underhållning, men ingenting som bestod.

Mitt intresse för TMNT återuppväcktes på riktigt när Michael Bays studio annonserade att de höll på att jobba med en ny spelfilm med Turtles, en mörkare, vuxnare version. Om du läst det minsta om det så: Ja, jag är extremt glad att de skjutit på den tågkrocken och jobbar om manuset.

Nyligen började man även distribuera gamla och nya TMNT-serier digitalt, vilket gjort att jag kunnat gå tillbaka och läsa de ursprungliga, ganska mörka serierna, från 80-talet. Det är ett nöje för ett Turtles-fan.


Som du förstår så ligger Leonardo, Donatello, Michelangelo och Raphael mig väldigt varmt och hjärtat, så jag gick in i Nickelodeons nya serie med väldigt kritiska ögon. Man förstör inte mina barndomshjältar obestraffat (eller jo, men jag kan gnälla om det på internet om din version inte passar mig).
Jag kan tillägga att jag nyligen började se om den gamla tecknade serien från 90-talet, men även med nostalgiglasögonen på så har jag svårt att titta igenom ett helt avsnitt. Seriens tempo har inte åldrats särskilt bra, tyvärr.


Det första som jag sa när jag såg promon för Nickelodeons nya Turtles-serie var: ”Ska de verkligen ha tre tår? Det här blir aldrig bra”. Det här tror jag är en typisk nördreaktion eftersom vi så passionerat älskar någonting och jämt och ständigt är rädda att någon ska komma och pissa på det vi älskar och håller kärt. Vi har ju varit med om det ett antal gånger redan, både när det gäller filmatisering av böcker, uppföljare till gamla klassiska spel eller som här, återutgivande av en gammal klassisk franchise.
Men efter premiäravsnittet av nya TMNT så säger jag: ”Åh vad fel jag hade. Det här kan bli väldigt bra”

Ursprungsstorymässigt så plockar man från olika hörn i nya TMNT. Till exempel så har Nickelodeon blandat i hur man tolkar Splinters bakgrund. Man tar från både originalserien och 90-talets tv-version vilket resulterar i att Splinter fått sin fru mördad av Oroku Saki/Shredder och kombinerar detta med att Splinter själv en gång var Hamato Yoshi och inte bara Hamato Yoshis husdjur.
Yoshi-san köpte sig en dag fyra sköldpaddor för att ha som husdjur, men på vägen hem råkar han springa in i ett par skumma typer som har en affärsuppgörelse med någon form av självlysande gel i ett rör. De ser Yoshi och börjar jaga honom. Det hela slutar i att Hamato Yoshi och sköldpaddorna kommer i kontakt med denna mystiska gel och resten är historia (det här borde till och med Michael Bay förstå, ÄVEN fast det står på svenska. Så enkelt är det).

Det jag ser i Nickelodeons TMNT, är Turtles för en ny generation ungdomar. Serien är snabbare, smartare, mordernare och roligare. Den verkar hitta en egen identitet samtidigt som man inte tvekar att flörta med oss gamla fans, som är vuxna nu, genom att remixa 90-talsseriens introlåt och använda som intro till den nya showen. Du kan höra bitar av den i trailern här ovan.

Michaelangelo, Donatello, Leonardo och Raphael. Alla med sin unika kroppshydda.

Något jag verkligen gillar är det faktum att sköldpaddorna för första gången känns som att de är tonåringar. Det första avsnittet utspelar sig på deras 15-årsdag, eller ”mutation day”, och de får fira genom att gå upp från kloakerna och titta på New York för första gången i sina liv. Jag ska inte spoila något, men upptäckten av ny mat istället för alger och mask är inget annat än ren charm och underhållning.
Deras ungdomliga personligheter lyser igenom i både dialog, i sätten att tackla utmaningar, samt design. Den här gången har man inte tagit en och samma modell av Turtle och bara satt olika bandanafärger på dem, utan man har designat dem som individer. Och jag gillar det jättemycket. Sen att April O’Neil även hon är 15 år är ett smart drag som jag verkligen vill se hur det kommer att spela in i det stora universumet.
Jag gillar även de anime-inspirerade reaktionsanimationerna (vettefan vad jag ska kalla dem annars) som faktiskt passar in bra. Pappa Splinter är ju ändå japan.
Jag baserar ju denna text på ENDAST premiäravsnittet och ska inte spoila så mycket, men jag kan nämna att Shredder är kvar (vars röst görs av den helt makalösa Kevin Michael Richardson) och även Krang. Hur detta kommer att utvecklas vidare får vi se.

TMNT i sin ursprungliga, icke-snuttifierade, form.

Nu är du ju ändå på 1man20voices.com, så jag måste ju nämna rösterna lite mer än bara genom att namndroppa Kevin Michael Richardson. Det är en intressant liten skara personer som lånar ut sina stämband till de fyra ninjasköldpaddornas värld 2012.

Leonardo, spelas av Jason Biggs. Detta var till en början en liten kontrovers bland amerikanska föräldrar (jag gissar att det var ute bland den kristna högern?) eftersom Jason Biggs kanske mest är känd för att ha stoppat sin penis i en paj på vita duken och sen plågat oss med liknande situationer i jag-vet-inte-hur-många-filmer. Jag tycker Biggs insats i avsnitt ett var klanderfri. Jag gillade Leonardo rakt igenom, både personligheten och rösten.

Donatello, spelas av Rob Paulsen. Detta var OCKSÅ en kontrovers till en början eftersom den talangfulle Paulsen spelade Raphael i 90-talsserien. Personligen ändras min åsikt kring Robs röst från roll till roll, men han passar i mina öron mycket bättre som Donatello än som Raphael, år 2012.

Michaelangelo, spelas av Greg Cipes. Greg är den röstskådis jag har minst koll på av hela bunten, kanske mest för att han håller till i serier jag inte koller på, som BEN 10 och New Teen Titans. Men Gregs Michaelangelo är knasig, ung, naiv, tokig, roliga och mycket, mycket underhållande. Jag älskade honom från första stund. Mike, alltså. Inte Greg. Eller indirekt, Greg, såklart.

Och slutligen:

Raphael, spelas av Sean Astin. Det här har uppmärksammats stort i i nördkretsar, inte minst för att Astin även verkar bli Raphs röst i Michael Bays Turtles-film (om den någonsin kommer ut). Sean är mest känd för att han spelade Sam i Peter Jacksons Lord Of The Rings-trilogi och hans tolkning av Raphael är verkligen klockren. Animatörerna har gett den röde sköldpaddan en atityd och hårdhet som får honom att (som sig bör) stå ut i kvartetten och Sean Astins röst hjälper mycket på traven. Jag kunde till en början faktiskt inte höra att det var han.

Det var lite av mina tankar. Jag tycker stämningen, känslan och detaljerna känns lovande för framtiden. Att man tar sig tid att visa sköldpaddorna i stridsställning innan fighten, att man mejslar ut karaktärerna och ger dem utrymme att växa, samt att man ändå ser till det arv man förvaltar, detta är positiva saker. Jag ser fram emot mer. När jag ser alla sköldpaddorna på rad så får jag samma glädjepirr i magen 2012 som jag fick 1992 och det kan inte vara ett dåligt betyg.

Vad tycker Du själv nya TMNT? Håller du med mig?
Finns det fortfarande en liten cell i dig som i hemlighet önskar att du snubblade över en flaska mutagen och en havssköldpadda imorgon? Eller har du vuxit ifrån det?

Kommentera här eller hojta på mig via FACEBOOK eller TWITTER.